Nähä ingen Ikea i dag heller. Älsklingen fick dra till jobbet för att fixa några saker. *suck*

Måste skriva av mig.
Innan jag vaknade drömde jag att min mami dog plötsligt från ett års sjukdom. Läkarna sa att hennes liv skulle bli längre än så. Jag brar grät och grät. I drömmen kände jag hur alla känslor kom fram och de var så sanna. Riktigt obehagligt.

Nu till verkligheten

För några år sen så fick min mami veta att hon hade en stor tumör i hjärnan. Så stor som en apelsin. Läkarna sa att troligtvis, om hon kommer att klara operationen så kan hon bli omedvetande knäpp eller så kanske hon inte äns klarade operationen. Mami klarade operationen. Att se sin mami ligga där på uppvakningen med alla sladdar och maskiner gjorde att jag brast ut i gråt. Papi jag och syrran var där och de grät också. Jag grät av lycka att få ha mami kvar i livet. Mami såg ut som en liten semla med det vita bandaget runt huvudet.

Innan vi fick veta att det var en tumör som spökade i mamis hjärna var jobbigt.Två gånger gick hon upp på akuten på grund av att ena sidan av ansikte hängde och inte kände någon känsel. Mamma såg dubbelt och sånna saker som symptomen av hjärntumör har. Läkarna skickade hem henne båda gångerna för utmatthet.. Mami och papi har jobbat hårt i sina liv. har byggt upp en stor företag. Det visste läkarna om och ge de svaret var nog lättast för dem.  Att mami är utmattad, nja kanske lite rätt. Men det är något mera som inte står rätt till. Sista gången hon var uppe på akuten fanns dessa symptom. Pratade inte mycket, men slöddrade, åt som en häst, tack och lov, tappade vikt, vinglig så hon knappt kunde gå själv, sov massor och en del arga utbrott. Mer var det ju men kommer inte i håg alla.
Att sköta ett företag nu var ju inget att tänka på. Alla vi barn jobbade inom firman så alla bidrog så mycket det bara gick.
Papi tog mami till Karoliska sjukuset i stokholm ganska så fort efter diagnosen i Katrineholm. Dokton konstaterade på en gång var det var. Hjärntumör, vi måste operera dig inom några dagar. Med informationspapper i handen och en tid för operationen så åkte de hem för att berätta för oss andra.

Nu mår mami bra. Hon har fortf en liten tumör kvar men har hindrat att den från att växa. Mami och papi jobbar fortf i firman.
Men nu har ännu en sjukdom brutit sig ut. Vill inte skriva om det el kan inte skriva om det.

Kram Jen