Jag har vaknat nu några nätter av att jag har så ont i magen och känns som att jag måste spy.

För några år sen så mådde jag sååå dåligt att jag i stort sätt gick in i väggen. Många dagar vaknade jag av att det här går inte, jag kommer inte upp. Men jag kom upp och var så känslig att jag föll i gråt för nästan ingenting.
Den dagen kom, kroppen sa ifrån. Det gick inte mera!
Jag lyfte luren och drog en ursäkt.

Jag ville vara bra,  jag ville vara bäst och jag tävlade alltid med klockan.
Så är jag än i dag, men jobbar på det.

Med detta, ta vara på er.

Kram Jen